Här hittar du poesi och dikter skivna av min far
Torvald Lonäs och hans son Ulf Lonäs
Torvald Lonäs
Ballongen
Det stod några barn på ett torg och släppte upp ballonger
Röda, gröna, gula, blå steg dom upp mot skyn
Livsglada ballonger steg högre och högre upp i det blå
och människorna på marken följde dom med sina ögon
Då tänkte jag
Varje människa
alla dagar
skulle släppa en röd ballong rakt upp i det blå
med våra drömmar
Där skulle den sväva hela dagen
och vi kisar mot himlen och säger
Se, där är min ballong, den är uppe med mina drömmar
Torvald Lonäs 1953
Ulf Lonäs deklamerade Ballongen utantill på mors
ingenjörsexamen från Stockholms Tekniska Institut, STI, 1953,
och fick sitt första arvode, en 2-krona, av ingenjörsföreningen.
Hets
Du söver mig spelman
vaggar mig in i rytmiska toner
och för mig långt härifrån
Och jag faller
vill falla och sjunka
som i mjuk mossa
inom mig själv
Världen här utanför
är storm! - storm!
en hetsande fandango
över ett glashalt golv
Drag igen på din stråke, spelman
och bjud upp till dans
där ute vrider sig världshjulet
runt i en alltmer vansinnig takt
och tvinnar våra nerver
Viljelöst slungas vi med
som en herrelös motor på rus
på väg över ett glashalt klot
utan broms
Torvald Lonäs
La Douce
Framåt, framåt!
det finns ingen återvändo
jag är ödesmärkt
reträtten bakåt är avskuren
Mitt beslut är oåterkalleligt!
jag måste igenom
levande eller död
skräcken för det oundvikliga driver mig framåt, framåt
Tusentals vassa stickande projektiler
kommer att smattra mot min kropp
men jag måste igenom!
här ges ingen pardon!
Jag böjer mig ner
ålar på händer och fötter
huden knottrar sig på min kropp
Jag fryser!
Pater noster!
jag drivs allt närmare och närmare
mellan tvenne sakta hoppressande block
framför väntar med fullt pådrag
en iskall morgondusch!
Torvald Lonäs
Troligen skriven under perioden 1930-1950
Ulf Lonäs.
Latitud N 5915
Longitud O 1857
Det kom ett samtal en het sommardag
en kompis som sa ”Jag tror jag får slag!”
du, vi sticker ut med båten och ger fanken i alla besvär
så, tidigt nästa morgon vi stack ut till kobbar och skär
Och vi gjorde väl minst en 35-40 knop
och stereon vråla i takt med våra glada rop
och livet lekte, och kursen var god
och ingen av oss behövde, en gnutta mod
Vi la till vid en båtmack och tanka en skvätt
smälte varsin glass i solen, och livet var lätt!
Men så greps vi av en plötslig panik
och måsar och tärnor flydde till närmsta vik!
Jag skötte kortet och du skötte ratten
och runt omkring oss var bara öppet vatten
solen stekte nu, stor och varm
och det enda vi saknade var varsin barm
Så låg vi och snackade på ett av skären
och havet stannade sakta i en lagun
och marken av sten var len som dun
och borta var stressen, stan och besvären
och ingen av oss var ledsen i den atmosfären!
Ulf Lonäs 1975
Det ljuva livet
Och solen lyste stor och ful
och jag var läskigt gul
och månen sken stor och rund!
och jag fick inte en blund
och gryningen kom vid pass klockan fem!
men då, hade jag fixat ihop tusen spänn
Ulf Lonäs 1975
Magkänsla
För det här är väl ingen chimär?
det måste väl helt enkelt vara så här,
att så länge man själv har förmågan
att känna att det här går snett,
då måste man väl ha kvar
åtminstone lite, av sitt vett?
Ulf Lonäs
Valborgsmässoafton
Det brinner en eld med en låga så klar
som släcker ett liv som till himlen far
se, där föds en kärlek, och brast där ej en knopp
lysnna till det nyvakna sorlet för nu finns det hopp!
Det porlar och prasslar i skog och i sjö
kung Bore har kämpat, han vill alls inte dö
han slåss för sitt liv med köld och isig kniv
men där brinner eld, och då släcks ett liv.
Våren står där på stranden och ser honom dö
och håller i handen sin syster, fru tö
men han kämpar förgäves vår tappra Bore-kung
och till slut får han ge sig, för våren är stark och ung!
Ulf Lonäs 2021