R O Grand Sultan och Becky Hart, USA tog sitt andra raka guld på WEG-90 i Stockholm.
Här går de ut på sista korta sträckan till målet på Stadion.

Foto: Ulf Lonäs

Det var fem distansryttare från Storbritannien som startade på WEG-90. Ibriz och Jane Donovan (längst till höger) tog individuellt silver, och laget tog VM-guld. Lagledare var Allison Kent.
Foto: Ulf Lonäs

 

Yvonne van de Velde Holland visade utanför stallarna på Täby Galopp hur man mjukar upp sin distansrittshäst inför ett VM-lopp. Tyvärr blev det uteslutning i vetgate 4 efter 138 kilometer.
Foto: Ulf Lonäs

Prins Philip av Storbritannien var ordförande i FEI under WEG-90 och stannade mycket längre på förbesiktningen än tänkt. Här pratar han med deltagare från Kanada i samband med besiktningen på Täby Galoppbana där stallar, vetgate 4 och sekretariat fanns.
Foto: Ulf Lonäs

Uppladdningar och tävlingar inför WEG

Här kan du läsa lite om förberedelser 1989 och viktiga tävlingslopp som SM 120 km 1990. Dessutom hittar du info om de svenska distansryttare som var förhandsuttagna från en tidningsartikel 1990.

Stockholm 1989
Sista helgen i november-89 var det under två långa dagar samling och information för gruppen VM-aktuella distansryttare i Stockholm. Tävlingsledaren Anders Pousette och banchefen Lottie Pauli berättade om intrycken från årets EM och gick igenom hela WEG-banan i Stockholm och vilka justeringar och ändringar man gjort efter genrepet på Roslagsritten 1989. Veterinärkontrollen på Gärdet och de stora gatorna fram till målet på Stockholms Stadion var ersatta av en sträcka på Norra Djurgården och genom Liljanskogen som i östra delen gränsar över en speciell väg till målet på Stockholms Stadion, där också ridsporten på OS 1956 avgjordes.  
Landslagsveterinär Per Spångfors redovisade på lördagen information och provresultat från både muskler och blodprov. Deltagarna fick ett kompendium och en stor del av söndagen ägnade han åt utfodring. Ett av hans visdomsord var ”Vid allt handhavande av hästen måste man se - Inte bara titta. Utfodring är mycket en fråga om att se”

En grupp på cirka tio ekipage var i början av VM-året de som kunde anses ha en hyfsad chans till att få en VM-biljett till Stockholm. Men Svenska Ridsportens Centralförbund, SRC, som då fanns på Sandhamnsgatan alldeles intill VM-banan både i fälttävlan och körning på Gärdet, skulle också ha ett ord med om vilka som fick en VM-biljett. En landslagsgrupp i distansritt skulle fastställas av SRC den 28 februari 1990.
   – Det är fyra ekipage i distansritt som kommer att tas ut till VM-laget, men ytterligare fem svenska ekipage kan få starta individuellt om de bedöms ha en chans till en placering i den bättre tredjedelen av startfältet, sa SRC:s sportchef Jan Fristedt, som hade en bakgrund som officer i kavalleriet, chef för Ridskolan på Strömsholm, och egen elittävlingserfarenhet i både hoppning, dressyr, fälttävlan och galopplopp.

Ulltuna 1990
I maj 1990 var det 100 distansrittsintresserade på Veterinärhögskolan i Uppsala som med tolkhjälp lyssnade på råd och erfarenheter från den regerande världsmästaren Becky Hart från USA. Becky hade då över 100 segrar i distansritt och 17.000 genomförda tävlingskilometer och passade också på att ta sig en noggrann koll på VM-banan. Föreläsare var också Courtney Hart som var Beckys medhjälpare och även tävlingsarrangör i USA som delade med sig av mycket tävlingserfarenhet som till exempel att ”bjud vatten i en liten, liten hink så dricker de flesta hästar bättre”. Veterinärprofessor Sune Persson föreläste om stressfaktorer och uttorkning samt vilka symptom en distansrittshäst inte bör drabbas av. Landslagsveterinär Per Spångfors redovisade några resultat av den senaste forskningen på distansrittshästar han genomfört. Becky Hart försökte hinna med att svara på alla frågor hon fick efter sin föreläsning. Ibland med hjälp av hennes svenska tolk och distansrittsdomare språkläraren Kim Nelson.
Grevinnan Linde von Rosen, då 88 år, som med Castor bland annat red från Stockholm till Rom i Italien och tillbaka 1928-1929, delade också ut sitt nyinstiftade årliga vandringspris Castors Pris till familjen Nelsons häst Janos som 1989 hade flest genomförda tävlingskilometer det året. Castors Pris har delats ut varje år fram till 2024 då ett nytt pris ersatte.

Göingeritten 140 km 1990

Göingeritten i skånska Glimåkra över 140 km med 37 anmälda den 26 maj 1990, skulle tillsammans med SM 120 km, vara testloppen inför WEG. Ett krafttest var den 150 meter långa Trollabacken med en nivåskillnad på 50 meter. En annan svårighet på Göingerittens banor var Hallartorpsvadet som var en större bäck som skulle passeras över, men det fanns en längre s.k. fegväg över bron som ganska många tog. Till vetgate 2 efter 80 km kom en tättrio med ett snittempo på cirka 16 km/tim, men trion blev en duo och startfältet hade reducerats en del och blivit längre.
 
Det blev en upploppsstrid mellan Marco Polo från Norge och Turbo och Birgitta Ljosdahl som vann sin andra raka seger på Göingeritten med en hals. Göingeritten var den sista distansritten i Sverige som hade slutbesiktning tidigt morgonen efter målgång. Där försvann Marco Polo som var en av de sju uteslutna.
- Det var inte meningen att Turbo skulle vinna, men det blev en ganska bra dag. Så här långt har 2 ekipage, Addis Faruk och Johanna Sundberg och Zharek och Louise Hermelin visat att de har på ett VM att göra. Några andra är ett frågetecken innan man klarat att genomföra på ett bra sätt och vi får hoppas på SM (där slutbesiktningen skulle ske en timme efter målgång), för de som vill få chansen att bli uttagna till WEG, sa landslagsledaren Erik Larsson.

SM 120 km 1990

Simlångsritten i Simlångsdalen den 30 juni 1990 samlade 18 startande i SM-klassen. Banan på 120 km bestod av 4 sträckor och 18 startande ekipage. Till vetgate 1 efter 38 km blev snittempot i täten 19 km/tim. Först in till besiktning var Dancing Queen och Mats Jonsson. Alldeles bakom fanns Hareef och Ulrika Andersson, fullblodet Rancher och Leif Karlsson, Janos och Knut Nelson, Gilette och Ingrid Boström, Chin-Chin och Gun Carlson samt Csalfa och Staffan Strandberg.
 
Det var Hareef och Janos som bildade tätduo sista milen och eftersom de haft sällskap nästan hela loppet bestämde de sig för att dela på segern. De kunde man 1990 (sedan många år måste måldomaren utse en segrare om det är möjligt) om man höll varandra i handen över mållinjen. Detta glömde de båda och måldomaren dömde Hareef som SM-segrare. Vid slutbesiktningen en timme senare markerade Janos på ett framben och blev utesluten. Landslagsledaren Erik Larsson berättade efter prisutdelningen att även om Janos fick utgå så kommer han att anmälas till WEG tillsammans med Turbo som stod över SM. Royal Flash och Gunvor Pettersson, Zharek och Louise Hermelin samt Addis Faruk och Johanna Sundberg skulle också anmälas.
 
Resultat SM 1990 Simlångsritten
, Simlångsdalen, 120 km
Det var 11 ekipage genomförde SM.
1.  Ulrika Andersson-Hareef 6.41.30 tim, 2.  Ingrid Boström-Gilette 6.57.07 
tim (som vann SM-91), 3.  Leif Karlsson-Rancher 6.57.09 tim, 4. Dancing Queen- Mats Jonsson  6.57.31 tim, 5. Csalfa-Staffan Strandberg  7.04.37 timmar.
 

Aktuella förhandsuttagna till WEG

I slutet av januari 1990 pejlade tidningen Ridsport läget hos några av de distansrittsekipage som var aktuella för att kunna få en VM-biljett till laget eller individuellt. För några svenska ryttare var det viktigt att både träna sin hästs uthållighet och styrka för att klara både minimivikten som var 75 kg inklusive komplett tävlingssadel på ett VM och den långa distansen 160 km. I januari 1990 var 21 nationer preliminärt anmälda till huvudarenan WEG 1990 på Stockholms olympiastadion på Lidingövägen i Stockholms innerstad. Distansritten skulle starta på Täby Galopp onsdagen den 1 augusti, där 14 nationer hade 3 eller 4 lagekipage. Prissumman var totalt 45.000 kronor individuellt och i lag. Banan var 160 km och låg inom Stockholms län både på norra Djurgården och i Liljanskogen samt norrut i Åkersberga, Täby och Vallentuna i Roslagen.
 
I Gunnarskog i Värmland fanns guldmedaljörerna på Svenskt Mästerskap och Nordiskt Mästerskap 1989, Turbo ox och Birgitta Ljosdahl.
   –  Turbo har vilat helt i hagen från november till januari, men sedan ett par dagar tränar han 1,5 timme. Han är glad, mycket pigg och fräsch och känns lika fin som förra året vid den här tiden. Jag tror på en fin säsong och satsar fullt på en VM-plats. För att pricka formtoppen planerar jag att tävla Göingeritten (som de ju vann) och Simlångsritten och eventuellt en kortare ritt i Norge, berättade Birgitta.
 
Janos ox och Knut Nelson från Åseda fick sitt genombrott i och med segern på Karolinerrittens 100 km 1988. På för-VM i juli-89 var de delad tvåa slagna av vinnaren med 55 sekunder, och tog också silver samma år på Nordiska Mästerskapen.
  – Janos har vilat sedan september, men har börjat tränas av Knut, Catharina och Ylva 5 dagar i veckan och på helgerna blir det rundor på 20 kilometer. Han är rund, go och glad, och trivs med livet och sin fölkompis i hagen och ska mjuka upp på Göingeritten och Simlångsritten. Men då ska han inte vara på topp, förklarade Kim Nelson som var Janos ”mamma” och den som höll ihop teamet på tävlingarna.

Familjens äldsta dotter Chatarina och Janos blev 1993 Svenska Mästare i distansritt på 120 km. Samma år tog de båda EM-silver på 160 km både individuellt och med det svenska laget i England.
 
I Järlåsa väster om Uppsala fanns Gunvor Pettersson med sin egna uppfödning Royal Flash som var fallen efter Bordeux och fullblodstoet Royalty. De båda genomförde debuten på 160 km på ett bra sätt på för-VM 1989 trots att stoet inte gillade de hårda underlaget.
   – Hon tog genrepet mycket bra och har sedan varvat ned. Vi har skrittat hela januari men har redan börjat trava och galoppera där det går. Men det har varit lite si och så med humöret, för hon trivs bara om hon får trava, galoppera och ridas länge. Men hon är i bra hull, vi har siktet på en VM-plats, och bör ha en bra chans att kvala in, tyckte Gunvor.
 
Hemmaekipage inför VM var också Up to Date ”Puppan” och Tove Johansson som hade vissa delar av VM-banan runt knuten av stallet. Puppan och Tove var ett av de mest rutinerade och meriterade i distansritt vi hade i Sverige i januari 1990. De båda hade genomfört EM 160 km 1987 och vunnit Roslagsritten 123 km 1988. Tove hade deltagit på VM i USA 1988 med en leasad häst som inte kom runt. Men Puppan hade också haft en del problem på vägen och kunde ibland markera för hälta på tävling som både kom och försvann ibland under en tävling. Efter en lång testritt med noggrann veterinärkontroll på veterinärhögskolan i Uppsala hittades pålagringar på ett hovben. Att tävla skulle vara kul för båda, och när det inte var det längre så pensionerade Tove Puppan som tävlingshäst. Under många år därefter har Tove varit verksam som nationell A-domare i distansritt.
 
Ridskolechefen i Vingåker, Staffan Strandberg, hade tävlat distansritt några år med sitt lippizanersto Csalfa. Var alltid med runt topp tio, men saknade VM-tempo och en topplacering. Men med en delad femteplats på för-VM visade Csalfa och Staffan att de klarar 160 km och stärkte chansen till en VM-biljett.
   – Csalfa har skrittat mycket i vinter och ibland fått gå med på lektioner med duktiga ryttare. Hon är pigg och glad och i bra hull. Aktuellt träningsschema är omväxlande ridträning och helt i hagen varannan dag, berättade Staffans sambo och hinknissa Åsa.
 
I Växjö fanns en sjuårig arabtalang och en ung sistaårs gymnasieelev. Addis Faruk ox och Johanna Sundberg. För de båda kom första framgången 1988 på Nordiska Mästerskapen 100 km i Norge då de slutade på en femteplats slagna med sju minuter inklusive en felridning på banan som kostade tid att reda ut.
   – Vi tränar omväxlande cirka sex dagar i veckan och med mycket klättring i en skidbacke. Eftersom han saknar viktträning och jag är lätt så tränar jag alltid med tio kilo bly. Han tävlar lätt hoppning med mig och dressyr med min syster. Jag har tävlat en del fri idrott, 100 och 800 meter och längd, så min löpträning är inget problem, sa Johanna.
 
Erik Larsson hade, tillsammans med sin fru Helena, utsetts till lagledare och chef d´equipe för de svenska VM-uttagna distansryttarna. Landslagsveterinär var Per Spångfors som var välkänd hästspecialist i södra Sverige. Erik Larsson sa i januari 1990 så här om de svenska cha¤er ljust på att få ihop ett svenskt slagkraftigt lag och några individuella till VM.
-Vi kommer att vara väl förberedda, men de som ska komma ifråga måste både i träning och tävling visat att de vet var gränsen går. Några vet det redan, andra måste förbättra och kvalificera sig. För några kan det, framförallt för att visa att de står hem i ett VM, bli aktuellt med någon utlandstävling.

     §   §   §   §   §   §  

Distansritten i
WEG 1990

Det var Stockholms Stadion i Stockholms innerstad som var huvudarena och mål för de sex VM-grenarna, när världens första samlade VM för ridsportens grenar genomfördes. World Equestrian Games, WEG avgjordes den 24 juli till 5 augusti 1990. Men i distansritt var det egentligen Täby Galopps tävlingsbana cirka 15 km norr om Stadion, som var samlingsarena för distansritten. Den är sedan år 2020 ombyggd till bostadsområdet Täby Park och tävlingsbanan flyttad till Bro i Upplands Väsby cirka 20 km väster om Täby. På Täby Galopp fanns starten, sekretariat, uppstallning, stort samlingstält med bar och mat, förbesiktning, läktare med restaurang och vetgate 4 (veterinärkontroll) efter 138 km.

WEG-banan som tävlingsledaren Anders Pousette och banchefen Lottie Pauli skapat tillsammans med många funktionärer ofta från lokala stall och ridklubbar som hade goda närkunskaper och ridbar terräng prisades av flera ekipage. Det var många veterinärer från hela världen som ansvarade för distansritten och WEG var mycket prioriterat med djurskyddet. Veterinär Lennart Rådberg, som var en av Lantbruksstyrelsens utsedda veterinärer, hade koll på ekipagen stora delar av banan körandes terrängmotorcykel! Det fanns fem vetgates och en slutbesiktning under VM-loppet, men ingen gräns på kilometertempo i mål för att bli godkänd, men en absolut sluttid i mål senast klockan 24.00 för att hinna klara slutbesiktningen. Från målet på Stadion till slutbesiktningarna på Ryttarstadions stora gräshoppbana var det 800 meter.

 

Det var 88 ekipage som kom till Täby Galopp, men sju hästar som stoppades i förbesiktningen. Mest synd om dessa var det nog om hästen från Nya Zealand som flugit i ett dygn och inte fick starta, och den svenska oturshästen Janos. Under en träningsrunda på måndagen brallade och bockade Janos så mycket att han slog upp sin gamla muskelskada och visades inte i förbesiktningen. Därmed tappade det svenska laget ett av sina starkaste ekipage redan före start, Janos och Knut Nelson var ju sekundslagen tvåa på för-WEG 1989. (Janos och Chatarina Nelson (dotter) tog EM-silver både individuellt och med laget 1993 i Storbritannien.)
 
Det svenska laget på WEG 1990 bestod därför av fem ekipage. Turbo ox/Birgitta Ljosdahl, Zharek ox/ Louise Hermelin, Addis Faruk ox/Johanna  Sundberg, Royal Flash/Gunvor Pettersson och Csalfa (lippizaner) /Staffan Strandberg.

Prins Philip, som var gift med ryttaren och hästuppfödaren drottning Elisabeth I i Storbritannien, följde hela VM-loppet och besökte under tävlingsveckan även distansritten på Täby Galoppbana där starten av loppet var. Prinsen skulle vara där max 30 minuter men var nyfiken på allt och det blev över 2 tim. Plus noggrann inspektion av vetgate 3 på Veda ridskola i Vallentuna. Och han var även nyfiken på och stöttade sitt engelska lag.  Prins Philip tävlade internationell körning och var ordförande i  FEI 1964 - 1986. Philips dotter Anne, som tävlat i hoppning och som var FEI:s ordförande 1986 - 1994, var också på Täby men på en blixtvisit. Regerande världsmästarna R O ”Rio” Grand Sultan, född 1977, och Becky Hart, USA, red vilse på en träningsrunda och hittades inte förrän vid midnatt. Sveriges Television satsade stort på att följa distansritten direkt under hela loppet och följde det många timmar också med filmande helikopter.

Distansrittens 160 km startade med 81 distansrittsekipage från 20 nationer i regn från Täby Galopps mållinje på dirttrackbanan onsdagen den 1 augusti 1990 klockan 04.30. Det var 15 nationer som hade lag om minst 3 eller helst 4 ekipage. Startfältet blev mycket snabbt utdraget och när täten travade från målet den cirka 1600 meter långa galoppbanan genom tunneln under motorvägen hade kön cirka 400 meter kvar dit. Det var flera ekipage som ganska tydligt visade att de inte ville hänga med i ett snabbt starttempo. Vid det nedlagda Hägerneholms stuteri i Arninge, 8 km och 26 minuter från start, hade täten drygt 100 meters försprång. Det var ett av Australiens bästa ekipage, Prince Aussie med danskfödde Tom Thomsen i sadeln, som var längst fram med hela laget tätt bakom sig. Sultan och Becky Hart var 20 minuter bakom tillsammans med Addis Faruk.  
 
Men Faruk fick en olycklig väg genom ett surt skogsparti i skogen och gick ned sig till mage och bog. Tappsko, nya reservboots som skavde ett sår och markering i vetgate 1 på Skånsta ridskola i Åkersberga efter 40 km, och det svenska laget försvagades alldeles för tidigt med bara fyra kvar. Birgitta, Louise och Gunvor lät hästarna bestämma från start och hängde på i tätposition de första milen. I vetgate 1 var de ganska nära täten från Australien.
 
Det var 35 km till vetgate 2 och 73 ekipage kvar i loppet där långa delar av sträckan var galoppvänlig till Kårsta där banan vände söderut efter 75 km. Där hade loppet blivit än mer utdraget och det skiljde drygt 2 timmar mellan tät och kö. Prince Aussie, som dragit i täten på runt 17 km/timmen och resten av laget från Australien fortsatte att dra i tätposition. Sultan och Becky var 22 minuter bakom Prince Aussie. I Kårsta försvann hoppet för svenskarna att kunna vara bland de tio bästa lagen i mål. Turbo uteslöts för hög puls, Zharek på hälta och Gunvor låter Royal Flash utgå på egen begäran när symptom visade att det nog var slutridet i WEG. Enda svenska ekipage som är kvar i loppet är Csalfa och Staffan Strandberg som kom till vetgate 2 i Kårsta på 13,8 km/timmen 1 timme och 18 minuter efter täten.

Det var första gången ett ekipage från Ryssland startade i en internationell distansritt och även på ett VM eller EM. Karo, av rasen karbadiner född 1983 och Valery Zhigounov, hade aldrig tävlat distansritt och de båda var verksamma som herdar på ett stuteri i södra Ryssland, men hade tränats flera veckor av ett team i Moskva. Ryssland anmälde fyra kabadinerekipage i distansritt, men bara Karo kom till Stockholm med båten. Ryssland hade också tre ekipage anmälda i fälttävlan.
 
Några medlemmar från USA:s rutinerade team hjälpte det ryska ekipaget i vetgate 2 i Kårsta. Hjälpteamet från USA visade snabbt Valery och de ryska tjänstemännen från ambassaden som var medhjälpare hur Karo måste dricka, hur man kyler en distansrittshäst och gör en snabb allmän koll. Hjälpen var inte poppis från USA:s huvudledare några timmar senare, men ryssen hade inte klarat sig med bara hjälp från de hästokunniga från ryska ambassaden som inte heller förstod hans dialektspråk från södra Ryssland. Men språket löste sig på ett lustigt och oväntat sätt. Kvällstidningen Expressen hade skickat en journalist som följde distansritten noggrant och hade hjälp av Expressens ryska tolk som råkade bo mittemot Täby Galopp. Det visade sig att hon var född i samma hemtrakt som Valerey som efter cirka två dygn fick hjälp och någon att tala med, och hon hjälpte både Expressen, ryska ambassadens team och tävlingssekretariatet.

Solen och värmen ersatte regnet några mil från start. Prince Aussie och Tom Thomsen kom i täten till Husa, och mötesplatsen i Vada by en kilometer norr om Brottby efter drygt 100 km klockan 11.24. Grand Sultan och Becky Hart, USA, var 25 minuter bakom i sällskap med Ibriz och Jane Donovan, GBR, och Abbeline Lionel och June Petersen, Australien. Jane Donovan, liksom Becky Hart, red individuellt utanför sitt nationslag. I vetgate 3 visades speciellt intresse för lagtävlingen och där var laget från Storbritannien ett av topplagen.
 
Efter 113 km av 160 km var det i vetgate 3, efter 7,5 timmars ridtid, på Vallentuna ridskola som placeringarna i VM-loppet egentligen började. Där hade samlats en mycket stor publik på runt 1.000 personer, och där var det 40 minuters obligatorisk vila för alla ekipage efter veterinärbesiktningen. (Vallentuna är huvudort i kommunen som ligger i Roslagen och hade 1990 17.000 invånare.) Prince Aussie var fortfarande ganska ensam i täten och gick in till besiktning klockan 12,01 på 16,7 km/tim. Sultan och Becky pulsade in klockan 12.31 på 16,1 km/timmen och var uppbackade av sitt rutinerade och proffsiga team på 6 medhjälpare i flera olika bilar. I teamet tar en hand om sadeln, en kollar ben och hovar, en vattning och en foder, en hästens muskler och en håller bara i hästen hela tiden medan Courtney, Beckys lagledare, tar hand om ryttarna. Hur går det då för det ofta ensamma ryska ekipaget Karo och Valerey? Han var drygt 30 minuter bakom täten i vetgate 1 och 2 men i vetgate 3 var Karo trött och 3 timmar efter täten. Valerey leder Karo in i vetgate. Många stirrar på Karos speciella kosacksadel men Karo blev godkänd av veterinärerna och fortsatte.

Vid 130 km väntade den klart tuffaste utmaningen i loppet. Det var den mycket branta och långa skidbacken mellan Arninge och Ullnasjöns södra strand, som var skapad av schaktmassor sedan 1950-talet. Ungefär klockan 14 hade Prince Aussie i täten börjat attackera slalombacken men då är Sultan bara cirka 10 minuter bakom. Bilden på Sultan en bit uppför backen blev nog VM-loppets mest publicerade bild. Becky gick bakom Sultan och fick draghjälp genom att hålla honom i svansen. På de många frågorna om detta på presskonferensen blev svaret ” Men så gör vi ofta i branta backar i USA och det kallar vi taila”. I Ullnabacken var startfältet mycket utdraget och det skiljde cirka 50 km mellan täten och köekipagen.
 

I vetgate 4 efter 138 km och 30 min obligatorisk vila stod det klart vilka som nog skulle kämpa om VM-guldet på Stadion. På Täby Galopp fanns en publik på runt 1.500 personer som fick se en spännande veterinärbesiktning. Prince Aussie ledde och var först in till besiktning och klarade pulsgränsen direkt på 64 slag/minut men, markerade på ett framben och blev utesluten.
­– Jag red enbart mot klockan och satsade på att vi skulle klara den här banan på cirka tio timmar. Jag fick ett problem innan  skidbacken och slog av på tempot. Jag hade ju räknat med att ge Becky en match, men så här är det ibland i distansritt. Man måste ta en chans i ett VM och det är alltid tufft och en utmaning, sa Tom Thomsen på Täby Galopp, och han accepterade sitt öde till fullo. Sultan hade tappat tid på täten och fick ett sträcktempo på 13,3 km/timmen. Ryska Karo/Valery Zhigounov var nästan 5 timmar bakom täten men blev godkänd i besiktningarna och gav inte upp.
Banan fortsatte genom Näsby Park och en längre sträcka genom Djursholms och Stocksunds villaområden, innan den stora precis nybyggda Stocksundsbron (E 18) skulle passeras. Från Täby Galopp var det 18 km till vetgate 5 på Norra Djurgården med Stockhholms universitet mittemot.
Det blev Sultan och Becky, som med cirka 12 minuter tillgodo, på både Ibriz och Jane Donovan, GBR, och Abbeline Lionel och June Petersen, Australien nära bakom, som ensam gick ut till sista vetgate. Csalfa och Staffan blev godkända men var över 2 timmar bakom täten.

Vetgate 5 efter 156 km och med bara 15 minuters obligatorisk vila, låg på en större äng alldeles bakom Naturhistoriska Riksmuseet och mittemot bostadsområdet Ekhagen, som man red på stranden bakom. Dit kom trötta ekipage och team, men de främsta till ankomst såg ändå förvånansvärt fräscha ut vid upptravningen i veterinärbesiktningen. Sultan och Becky hade en klar ledning med 15 minuter till Ibriz och Abbeline Lionel, och Sultan såg inte tröttast ut bland de första in. Teamet runt Sultan jobbar intensivt så att allt ska vara okey inför målgången. Med knappt bara 4 km kvar i mycket lätt terräng och mest lite större asfalts eller grusvägar var regerande världsmästaren Sultans ledning för stor för att Ibriz rimligen skulle klara att ta en match. Den sista delen av banan gick genom det populära strövområdet på Norra Djurgården vid värdshuset Stora Skuggan och Fiskartorpet, och på baksidan av  Kungliga Tekniska Högskolan fram till Sofiaporten på Stockholms Stadion.

Inför över 4000 applåderande och tjutande åskådare kommer klockan 17.28 R O Grand Sultan och Becky Hart, USA, ensam travandes in genom Sofiaporten på Stockholms Stadion. Sultan med spetsade öron och en leende Becky galopperar nästan ett helt varv runt löparbanorna till målet nedanför kungliga läktaren. Därmed tog de båda sin 56:e seger i distansritt och andra raka VM-guldet! Ridtiden över full distans blev 10.33,59 timmar 15,2 km/timmen. Det skulle bli tredje raka VM-guldet i El Montanaya i Spanien 1992, och tre raka VM-guld är Sultan och Becky fortfarande ensamma om att ha gjort fram till år 2023.

Det enda men stora svenska glädjeresultatet var Csalfa och Staffan Strandberg som klockan 20.25 red i mål på en delad elfteplats med Ruschgreek Pawnee och Earl Baxter, Kanada, på ridtiden 13.30.52 timmar 11,8 km/tim.  
– Jag hade kunnat rida fortare på slutet, men från vetgate 4 på Täby Galopp till Stadion red vi om 8 ekipage och ökade från plats 21 till plats 11. Earl Baxter och jag red ihop länge och bestämde oss för att rida på samma tid och dela på placeringen. Det var viktigare än att försöka chansa på en lite bättre platssiffra när medaljchansen ändå inte fanns, sa ridskolechefen Staffan i Vingåker som fick skriva autografer innan han fick åka hem. Måldomarens beslut var att det inte gick att skilja på de båda över mållinjen utan hjälp av målkamera som saknades.

På EM 1991 i franska Montelimar söder om Lyon tog Csalfa och Staffan revansch med ett lag-silver tillsammans med Gun Carlson och Prince Aussie (som blev kvar i Sverige) och Mats Jonsson och Dancing Queen. Det var Sveriges första medalj på ett internationellt mästerskap.
R O Grand Sultan "Rio" (f.1977 e. Sultan El Shiko u. EZ Shariene) är år 2022 tillsammans med Becky Hart en av världens mest segerrika och meriterade hästar i distansritt. Hans resultat mellan 1985 och 1998 är enastående. Han vann anrika Tevis Cup i USA 160 km både 1984 och 1988. Den distansritten brukar sedan 1955 räknas som en av världens svåraste och tuffaste distansritter. Totalt genomförde R O Grand Sultan 10.305 miles (16.580 km), startade 39 gånger på 160 km, genomförde 38 av dessa, samt har 46 Best Conditions! R O Grand Sultan och Becky Hart tävlade över 20.000 miles (32.186,8 kilometer) i distansritt tills Sultan var 21 år och han dog av lymfkörtelscancer när han var 27 år.
 
Den svenska distansryttarinnan Eva Rubin fick på VM 1996 i Fort Railey, USA, leasa R O Grand Sultan som inte blivit uttagen till USA:s team. Eva, som då tävlat sin egen Igor under många år och även drog igång den periodiska tidskriften Distansryttaren, red in Sultan på en 5:e VM-plats.

Varken Becky Hart eller silvermedaljören Jane Donovan red för sina nationslag. På sista milen handlade lagtävlingen om Storbritannien, Spanien och Belgien. En timme efter Sultans målgång hade Storbritannien 2 och Belgien 1 lagryttare i mål. Men det skulle dröja till klockan 21,26 innan minst tre lagryttare med chans på medalj hade gått i mål och var på väg till slutbesiktningen på Ryttarstadions stora gräshoppbana. Storbritannien tog ett överlägset lagguld före Belgien och lagbrons till Spanien som tappade en lagryttare i slutbesiktningen.

 
Individuellt
1. R O Grand Sultan/Becky Hart, USA, 10.33,59 tim 
2. Ibriz/Jane Donovan, Storbritannien, 10.41,14 tim
3. Abbeline Lionel/June Petersen, Australien, 10.51,26 tim
4. General Portfolio Hero/Joy Loyla, Storbritannien, 11.08,16 tim
5. Domino de Sier/Dominique Crutzen, Belgien, 11.16,12, tim
11. Csalfa/Staffan Strandberg, Sverige, 13.30,52 tim
11. Rushcreek Pawne/Earl Baxter, Kanada, 13.30,53 tim
32. Karo Valery Zigounov, URS, 16.18.49 tim
 
De svenska ekipagen Birgitta Ljosdahl/Turbo, Louise Hermelin/Zharek, Johanna   
Sundberg/Addis Faruk och Gunvor Pettersson/Royal Flash, uteslutna eller bröt loppet.
 
Lag
1. Storbritannien, 35.54,31 tim
2. Belgien, 41.07,53 tim
3  Spanien, 42.19,25 tim
4. Kanada, 42.28,47 tim
5. Tyskland, 45.44,44 tim
 
Av VM-loppets 81 startande var 35 godkända och 46 uteslutna efter slutbesiktningen i VM-loppet. Av de uteslutna var 26 för hälta, 4 för puls, 2 för överskriden maxtid och 14 på egen begäran.

Vad hände efter VM-loppet?

 
– Vi letade efter en distanshäst för sju år sedan. Säljaren till en av de hästar vi var intresserade av sa ”Köper du den här så får du en häst på köpet”. Det var gratishästen jag red här idag, sa guldmedaljören Becky Hart på presskonferensen efter målgång.
 
– Sultan är som gjord för distansritt! Vi har nu 5.600 miles (9010,4 km) och vill gärna komma upp till 6000 miles. Jag värderar den här VM-segern mer, för här fanns hela de egna ekipagen med. Och så var det helt otroligt att få komma först in och bli så hyllad på Stadion!
 
– Hemma har vi branta backar men det här var ändå en utmanande bana och jag är mycket stolt över bronset! Trots de enorma resekostnaderna som vi betalt helt själva, så har mottagandet, gästfriheten och äventyret varit värt varenda penny! sa bronsmedaljören June Petersen, Australien, på presskonferensen på Stadion.
 
–Det var fantastiskt att det var så mycket publik längs banan. Annars har det flutit bra möjligen med undantag för första vetgate. Men nu hoppas jag att någon annan tar över Roslagsritten  så att det blir långa distansritter i Stockholmstrakten framöver, (och så blev det många år efteråt) för nu ska Lottie och jag få tillökning i höst och dessutom måste huset bli färdigt. Tävlingsledare Anders Pousette under den nattliga slutbesiktningen på Ryttarstadion.
 

Prince Aussie och danskfödde Tom Thomsen ledde VM-loppet från start till vetgate 4 på Täby Galopp där de stoppades för en frambenshälta. Sveriges näst mest rutinerade distansryttare 1990 Gun Carlson var värd för Tom och Prince Aussie under flera veckor. Tom ville skona sin häst för de långa flygresorna och flera veckor av karantän både i England och hemma i Australien och överraskade genom att skänka Prince Aussie till Gun. Prince Aussie och Gun fick 3.500 tävligskilometer tillsammans och flera stora framgångar i distansritt. De tog tre SM-guld 1992,1995 och 1998 samt EM-silver med svenska laget 1991. Fr.vä. Gun Carlson, Prince Aussie,Tom Thomsen och hans fru Dawn.
Foto: Ulf Lonäs
 

– Man säljer inte sin familjemedlem, sa exdanske Tom Thomsen efter uteslutningen för hälta i vetgate 4 på Täby Galopp. I stället skänkte han Prince Aussie till sin värdfamilj i Sverige efter den långa resan från Australien. Efter tre månaders vila blev sedan Prince Aussie en av Sveriges absolut bästa hästar i distansritt under många år.

 

Prince Aussie och Tom var National Champion i distansritt hemma i Australien både 1988 och 1989. Prince Aussies framgångar i svensk distansritt både nationellt och internationellt hade mycket stor betydelse för utvecklingen av distansritten i Sverige. Gun Carlson, som 2022 har näst flest antal totala tävlingskilometer i Sverige bakom Maria Hagman-Erikssons 23.900 km totalt, matchade Prince Aussie till SM-guld både 1992, 1995 och 1998. Då var SM-distansen 120 km. SM-silver blev det både 1993 och 1996. Prince Aussie tog också SM-guld 1997 med Gunilla Gunnarsson i sadeln, som slog Gun och Radi i en tät upploppsstrid på Axevalla travbana. Prince och Gun tog också lagsilver på EM 1991.

Tom Thomsen kom tillbaka till Sverige 1998 och red då också Prince Aussie på en distansritt på Gotland över 80 km.
– Han kändes lika fräsch och fin som när jag tävlade honom, sa Tom efter loppet.
Gun Carlson och Prince Aussie fick över 3.500 tävlingskilometer i distansritt tillsammans, men en dag  i juli 1999 lade han sig ned vilket han sällan gjorde. Då han inte svarade på veterinärernas behandling på hästkliniken så beslöts att avliva honom där. Ingen vet hur gammal han var eftersom han hittades som vildhäst, men man uppskattade att han var cirka 25 år när han dog.

& §  &  § &